Arkils tingstad

På två runstenar berättar Ulfs söner i Skålhamra att de rest stenarna, gjort en stor stav och anlagt denna tingsplats till minnet av sin far. I marken syns en fantasieggande fyrkantig stenkrets. Exakt vad man gjorde på en tingsplats vid denna tid är oklart. Besökare lade till med båt alldeles intill.

På 1800-talet sänktes Vallentunasjön för att utvinna åkermark. Vattennivån var tidigare var 1,5 – 1,8 meter högre än idag. Det betyder att båtar lade till alldeles intill runstenarna och inte som idag, ett stycke därifrån. I marken strax intill stenarna syns ännu intressanta formationer, som kan vara spår efter en hamnanläggning. Foto: M Ek.

Vid Jarlabankes bro finns en temapark som berättar om besöksmålen kring Vallentunasjön. Här blandas historia med offentlig konst på ett lekfullt sätt. Konstnärerna Annika Oscarsson och Thomas Nordström har formgivit och tillverkat redskapen. På bänkarna sitter barn på ett sätt som påminner om Arkils tingsstad. Foto M Ek, SLM.

U 226. ”De reste stenar, och gjorde staven, också den höga, till hederstecken. Även Gyrid älskade maken. Därför i tårar ska talas om honom. Gunnar högg stenen”. Datering ca 1010 – 1050 e Kr. Signerad av Gunnar, men även tillskriven Ulf i Bårresta. Inskrifterna på runstenarna vid Arkils tingstad är fascinerande. Runskalden bakom inskriften har skapat ett verk som gäckar forskare än idag. Det är Skålhamrafamiljen, som hörde hemma på andra sidan sjön, som ligger bakom Arkils tingsstad. Platsen har aldrig undersökts av arkeologer och ytterst lite är känt om tingsplatsen liksom om människorna bakom runstenarna. Exakt hur inskriften ska tolkas är inte heller helt klarlagt. Familjen är kristna, kanske traktens första, det går att utläsa av böner och kors på stenarna. Möjligen syftar ”staven” på en rest träpåle, kanske ett kors? Hur en tingsplats användes på 1000-talet är dunkelt. Alla skriftliga källor är antingen flera hundra år yngre eller från andra länder.

Kompositören Richard Dybeck (1811-1877), mest känd som textförfattare till ”Du gamla, du fria…”, var också en hängiven fornforskare. En del av runstenarna han ritade av, är idag försvunna. Bilderna är därför många gånger en viktig källa för dagens runstensforskning. Ur Sveriges runurkunder / granskade och utgifne af Richard Dybeck.

U 225. ”(Ulfkel) …och Arnkel och Gye de gjorde här tingsplats… Ej skall en större minnesvård finnas än den Ulfs söner gjorde efter (honom), raska svenner, åt sin fader”. Datering ca 980 – 1015 e Kr. Ristad av Gunnar eller Ulf i Bårresta. Inskriften fortsätter på stenen intill, U 226.