U 229”Halvdan och Tobbe lät resa stenen efter Udde, sin fader, Torbjörns son. Öpir ristade runorna”. Dateras till 1060 – 1100 e Kr. Signerad av runmästaren Öpir – en flitigt anlitad runristare vid denna tid. Hans signatur finns på ett 60-tal ristningar från tiohundratalets slut. Produktionen har tidvis varit så omfattande att han bör ha haft medhjälpare, kanske en kringresande runstensverkstad. En lustig detalj i sammanhanget, är att” Öpir” betyder ungefär ”gaphals”. Stenen står strax intill en träningsbana för travhästar. I bakgrunden skymtar vattentornet i Skogshall, där Vallentunavägen (268) passerar.

U 230. Rent ornamental sten. Står idag på privat mark.

Vid Jarlabankes bro finns en temapark som berättar om besöksmålen kring Vallentunasjön. Här blandas historia med offentlig konst på ett lekfullt sätt. Konstnärerna Annika Oscarsson och Thomas Nordström har formgivit och tillverkat redskapen. På bilden ses en sten där du kan prova att rista egna runor, med mjuka kalkstenar från markbeläggningen. Foto M Ek, SLM.

U 232. ”Tobbe och Sigfus och Sigmar lät resa stenen efter Tobbe, sin fader”. Dateras ca 1080 – 1130 e Kr. Antas vara ristad av Öpir.

U 232, avtecknad på 1600-talet. Ur Upplands Runinskrifter.

U 231. ”Hedenvi och Östen och Ulf och Olov lät resa stenen efter Halvdan, sin fader”. Dateras ca 1080 – 1130 e Kr. Antas vara ristad av Öpir. Stenen hittades 1633 och avbildades av dåtidens runforskare. Den var sedan länge försvunnen, men återfanns på 1870-talet på häradsdomare Söderlunds gård i Gällsta. Han hade låtit klyva stenen mitt itu och använda delarna som grindstolpar. Detta fick fornforskaren Richard Dybeck nys om, som reste ut och läxade upp den ansvarige. Domaren var enligt Dybeck oförstående till anklagelserna, eftersom” inte ens lantmätarn kunde tyda de där siffrorna”. Stenen är nu hopfogad, men saknar fortfarande en del upptill. Foto: M Ek, SLM.

U 231, avtecknad på 1600-talet. Ur Upplands Runinskrifter.