Dagens väg väster om Vallentunasjön, slingrar sig fram genom landskapet. Den har samma sträckning på kartor som är flera hundra år gamla. Vägen går från den ena fornlämningen till den andra, passerar gårdar och gravfält på ett sätt som den antagligen gjorde redan på vikingatiden. En knapp kilometer söder om Risbyle, ligger Skålhamra gård. Där bodde de som reste runstenarna vid Risbyle. Vägen är en intressant historisk lämning i sig och därför ett riksintresse för kulturmiljövården. Foto: A Ulfstrand, SLM.

Risbyle, vid tiden innan golfbanan anlades, 1969. Foto: A Nordtröm, SLM arkiv.

På runsten U 161 vid Risbyle är flera kristna kors ristade. Mitt på stenen finns ett kors som i vår tid blivit förebild till Täby kommuns vapen. Formen tyder på att runristaren har inspirerats av kristna symboler från det Bysantinska riket. Huvudstad var Konstantinopel (dagens Istanbul). Korsformen används fortfarande i området kring Svarta havet och delar av östra Medelhavsområdet, t ex i dagens Grekland. Foto: M Ek, SLM.

Vid Jarlabankes bro finns en temapark som berättar om besöksmålen kring Vallentunasjön. Här blandas historia med offentlig konst på ett lekfullt sätt. Konstnärerna Annika Oscarsson och Thomas Nordström har formgivit och tillverkat redskapen. På bilden ses en gunga, vars form hämtats från Risbyles runsten. Foto M Ek, SLM.

U160. ”Ulfkättil och Gye och Une de lät resa denna sten efter Ulf, sin gode fader. Han bodde i Skålhamra. Gud och Guds moder hjälpe hans ande och själ. Förläne honom ljus och paradis”. Dateras ca 1010 - 1050 e Kr. Ej signerad, men antas vara ristad av Ulf i Bårresta som också ristat stenen intill, U 161. Antagligen restes stenen just där den står idag, invid en väg som också passerade här på vikingatiden mot Skålhamra gård, en knapp kilometer söderut. I ristningens mitt döljer sig ett fyrfota djur, kanske ett lejon. Kan du hitta det? Någon meter till höger om runstenen går gränsen mellan Täby och Vallentuna kommuner. Här är också skärningspunkt för flera gamla gårds- och sockengränser, markerade med ett litet stenröse strax intill runstenen.

Kompositören Richard Dybeck (1811-1877), mest känd som textförfattare till ”Du gamla, du fria…”, var också en hängiven fornforskare. En del av runstenarna han ritade av, är idag försvunna. Bilderna är därför många gånger en viktig källa för dagens runstensforskning. Ur Sveriges runurkunder / granskade och utgifne af Richard Dybeck.

U 161. ”Ulf i Bårresta högg efter Ulf I Skålhamra, sin gode frände. Ulfkell lät hugga”. Dateras ca 1010 – 1050 e Kr. Signerad av Ulf i Bårresta. Ulfkell (beställaren) var son till Ulf i Skålhmra. Runstenen står idag mellan golfbanan och Vallentunasjön. Sjön sänktes på 1800-talet för att utvinna åkermark. Innan sänkningen var vattennivån mellan 1,5 – 1,8 meter högre än idag. Det betyder att stenarna bör ha stått alldeles intill den dåtida strandlinjen. I marken intill finns intressanta lämningar som ej har undersökts av arkeologer. Kanske döljer sig här en hamnanläggning?

Kompositören Richard Dybeck (1811-1877), mest känd som textförfattare till ”Du gamla, du fria…”, var också en hängiven fornforskare. En del av runstenarna han ritade av, är idag försvunna. Bilderna är därför många gånger en viktig källa för dagens runstensforskning. Ur Sveriges runurkunder / granskade och utgifne af Richard Dybeck.