Vallentuna kyrka började byggas vid 1100-talets slut och ligger än idag väl synlig från sjön. Kanske var det här Jarlabankes tingsplats låg? Det finns flera alternativ, men från olika håll i Sverige vet man att det inte var ovanligt att kyrkor började byggas strax invid stormannagårdar och centralplatser som nyttjats sedan lång tid tillbaka. Efterledet ”-tuna” är en vanlig benämning på de administrativa centra som växer fram under tidig medeltid, runt om i Mälardalen. Vad förledet ”Val-” betyder, är desto mer osäkert. Foto: (?)

U 212 b (baksida). ”Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde. Och han gjorde denna tingsplats, och ensam ägde han hela detta hundare”. Dateras ca 1020 – 1080 e Kr. Här förekommer det äldsta skriftliga belägget för ordet hundare, ett administrativt begrepp med oklart ursprung och ålder. Ordet ”äger” som nämns på stenen, är intressant. Det betyder att han har makt och kontroll över området, ungefär som dagens unga talar när någon ”äger”. Stenens ursprungliga placering är oklar. En teori är att stenen flyttades hit och ristades om på baksidan när Jarlabanke anlade en tingsplats. Stenen kan också ha hamnat här senare, när kyrkan byggdes. På bilden ses den spränglärde professor Sven B F Jansson, uttyda runinskriften för sina åhörare 1979. Foto: A Nordström, SLM arkiv

U 219. ”Andor tillhögg denna fagra sten”. Ristad av en stenhuggare, kanske byggmästaren vid kyrkobygget.

Vid Jarlabankes bro finns en temapark som berättar om besöksmålen kring Vallentunasjön. Här blandas historia med offentlig konst på ett lekfullt sätt. Konstnärerna Annika Oscarsson och Thomas Nordström har formgivit och tillverkat redskapen. På bilden ses en båt som kan gunga fram och tillbaka, inspirerad av runinskriften om skeppsbrottet på Holms hav. Foto M Ek, SLM.

U 212 a (framsida). ”Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde. Han ägde ensam hela Täby. Gud hjälpe hans själ”. Dateras ca 1020– 1050 e Kr. Antas vara ristad av Fot. Stenen är intressant för att det finns mycket att utläsa på stenens två sidor. Med Täby menas gården/byn med omgivande ägor – ett område som på Jarlabankes tid motsvarade ungefär dagens Täby kyrkby. Var stenen ursprungligen har stått är oklart. Ett förslag är vid Jarlabankes bro. Där står stenar med liknande inskription. Stenen är skadad upptill och texten kan rekonstrueras tack vare dessa, liknande stenar. På baksidan finns ytterligare en ristning (U 212 b). Foto: M Ek.

U 214. ”…och Ingeborg efter sin make. Han drunknade i Holms hav. Hans knarr gick i kvav, endast tre kommo av”. Datering osäker. Möjligen ristad av Drosboe. Stenen hittades vid en ombyggnation av kyrkan 1937. Idag sitter den inmurad i kyrkans vapenhus. Inskriften uppmärksammas inom svensk litteratur som det äldsta kända exemplet på slutrim. ”Ingeborg” i texten kan vara samma person som nämns på runhällarna vid Fällbro, U 146. Vad som menas med Holms hav är oklart. Ett förslag är vattnen omkring Bornholm. Ett annat förslag är de ryska sjöarna vid vikingatidens Holmgård. Foto: M Ek.

U 221. ”…efter Sigfast (?)…”. Datering osäker. Okänd ristare. Stenen hittades på kyrkogården i samband med gravgrävning på 1800-talet.