Hjälpmedel:

  • Fotograf Mattias Ek

Vallentuna kyrka

Vid och i Vallentuna kyrka finns runinskrifter av många olika typer.

Kyrkan byggdes någon gång mellan 1150 och 1250, huvudsakligen av gråsten. I tornet och i kyrkogårdsmuren har två murmästare stolt låtit rista in sina namn. Ristningen på tornets hörn lyder: "Andor tillhögg denna fagra sten". Ristningen på stenen i bogårdsmuren, mitt för torningången, är inte fullständig men med hjälp av äldre uppteckningar vet man att det har stått: "David tillhögg". Stenen har ursprungligen suttit någonstans i kyrkan.

Rim för drunknad

Inuti tornrummet sitter en runsten inmurad. Inskriften, som är till minne av man som drunknat till sjöss, är på rim. Den är ursprungligen en del av ett monument med två stenar. Den andra är försvunnen men känt genom äldre avritningar.

Strax intill kyrkan står en sten till minne av Jarlabanke. Den är för ovanlighetens skull ristad både på fram- och baksidan. På framsidan berättar Jarlabanke att han reste stenen efter sig själv och att han ägde hela Täby. På baksidan står det att han reste stenen efter sig själv och att han gjorde en tingsplats och att han ensam innehade detta hundare.

Ny tingsplats

På stenen finns det äldsta skriftliga belägget för ordet hundare, ett administrativt begrepp med oklart ursprung och ålder. Var exakt den tingsplats som Jarlabanke berättar att han inrättat låg vet man inte säkert, men olika genomtänkta förslag finns, t. ex. vid Gullbron (7). Inte heller är det känt när stenen flyttats därifrån till kyrkan.

Vilken funktion en tingsplats hade är omdiskuterat. Enligt en uppfattning samlades människor från bygden här för att diskutera, fatta gemensamma beslut och skipa rättvisa. Enligt en annan uppfattning var det snarare stormännen som meddelade vad de beslutat och rannsakade sina underlydande.

Ytterligare ett fragment av en runsten finns i östra kyrkogårdsmuren.

Bok på latin

När Vallentuna kyrka stod klar var runornas storhetstid förbi. Det europeiska kyrkospråket, latin, skrevs med romerskt alfabet och på pergament eller papper. En mässbok på latin från Vallentuna kyrka, skriven 1198, är den äldsta bevarade svenska boken.

Runorna vid Vallentuna kyrka

U212. Runsten, grå granit. Ristad på två sidor.
Antas vara ristad av runmästaren Fot.
Sid A: Tillhör stilgrupp Pr2 som dateras till ca 1020-1050 e Kr. Korsmärkt.
Sid B: Tillhör stilgrupp Pr2/Pr3 som dateras till 1020-1080 e Kr. Korsmärkt.

Sida A: Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde. Han ägde ensam hela Täby. Gud hjälpe hans själ.
Sida B: Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han levde. Och han gjorde denna tingsplats, och ensam ägde han hela detta hundare.

Saknade delar av inskriften har kunnat rekonstrueras med hjälp av snarlika texter på andra stenar. Inskriften på B-sidan antas ha tillkommit senare än den på A-sidan. Detta är det äldsta belägget för ortnamnet Täby.

Stenen står intill kyrkan.

U214. Runsten. Röd sandsten. Korsmärkt.
Tillhör stilgrupp rak men dateringen är osäker.

...och Ingeborg efter sin make. Han drunknade på Holms hav. Hans knarr gick i kvav, endast tre kommo av.

Inskriften börjar på en förlorad, men tidigare avritad sten, U215: Ragnhild (?) och Ulvhild lät resa stenen efter sin fader och broder.
Det äldsta exemplet på slutrim i den svenska litteraturen.
I kyrkans tornrum.

U221. Fragment av runsten, granit.
Ingen stildatering.

...efter Sigfast (?)...

Nyfunnen runsten

Vid Vallentuna kyrka hittades en tidigare okänd runsten i april 2009. Med största sannolikhet är stenen runt 1000 år gammal. En första tolkning av texten finns. Tyvärr är det allra första ordet halvt bortkapat, men resten lyder "...fr reste denna sten efter Frösten sin fader".

Sidan uppdaterad den 18 januari 2017